söndag 19 juni 2011

ZandraRoslund, jag älskar dig!

Jag sådde några blommor,
en för varje vän Jag tror att de var fyra.
Men särskilt minns jag en.
Det blev höst och vinter och blommorna de dog,
på våren kom de åter men kvar bara tre stod,
Så kom de stora regnet med moln så stora grå,
och nästa gång jag såg dem så var de bara två,
Sen så kom då solen med allt de ljus den har,
och plötsligt står där ensam en liten blomma kvar.
Du härdades i solen,
Du drunknade i regn,
En sak är då säker,
Du är en verklig vän




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar